Språk- och ämnesutvecklande undervisning på Pedagogisk inspiration Malmö.
Lärstrategier – strategiområden:
Del 1 – interaktion och stöttning
Under nästan två års tid har vi på Pedagogisk inspiration Malmö (före detta FoU Malmö-utbildning) arbetat med att sprida lärstrategier bland Malmös pedagoger. Genom detta arbete hoppas vi kunna bidra till en större samsyn kring och kunskap om vad språk- och ämnesutvecklande undervisning är och därmed verka för en mer likvärdig utbildning för alla Malmös elever. Anledningen till att vi valt att arbeta med strategier är att de syftar till HUR någonting görs snarare än vad som görs och att de är lika användbara för alla lärare i alla åldrar och ämnen. De kan alltså utgöra en röd tråd i undervisningen inom en hel skola eller, på sikt, inom hela Malmö stad.
I en serie inlägg kommer jag att berätta om de olika strategiområden vi arbetar med och koppla dem till den litteratur vi lutar oss mot. Denna litteratur finns på många av Malmös grundskolor och gymnasieskolor och kan med fördel användas i studiecirklar och som stöd vid andra typer av diskussioner kring språk- och ämnesutvecklande undervisning och lärstrategier.
Interaktion
Vårt arbete bygger på ett sociokulturellt perspektiv på utveckling och lärande. I detta perspektiv, som har sin grund i Lev Vygotskijs teorier, betonas samarbetet mellan individer vid språk- och kunskapsutveckling. Här är utvecklingen en produkt av undervisningen, inte en förutsättning för den. Det innebär att vi som pedagoger hela tiden arbetar för att ge eleverna effektiva strategier för hur de ska lära så att de inte förväntas lista ut det på egen hand. Man lär sig hur man ska tänka, inte bara vad man ska tänka. Vi arbetar aktivt med strategier, modeller, strukturer och ramar för ett välfungerande samarbete/utbyte mellan elever i målinriktade aktiviteter.
Stöttning
Dessa strategier, modeller, strukturer och ramar fungerar som stöttning för eleven, en stöttning som introduceras och tränas tillsammans med läraren så att eleverna sedan ska kunna använda dem på egen hand och bli mer självständiga i sitt lärande. Det innebär att vi som lärare måste vara beredda på att ta ett steg tillbaka i klassrummet och inte vara inkluderade i alla diskussioner. Eleverna måste få förtroende att, utifrån de tydliga förutsättningar de fått, sköta diskussionerna själva. Detta innebär att läraren får mer tid att gå runt mellan grupperna, lyssna, stötta och ge framåtsyftande feedback, en förutsättning för ett formativt lärande.
Varför interaktionsmodeller?
Arbetet med tydliga och välstrukturerade interaktionsmodeller leder till att elevernas betänketid, formuleringstid, taltid och delaktighet ökar då de har varandra som mottagare och inte är beroende av att läraren hinner lyssna på alla. Detta leder i sin tur till att fler vågar uttrycka sig, att svaren blir bättre och mer genomtänkta, att engagemanget ökar och att den samlade kunskapen blir större. Att arbeta med tydliga interaktionsmodeller ger också bättre förutsättningar för att arbeta med att utveckla förmågorna.
EPA – en interaktionsmodell
EPA (Enskilt – Par – Alla) är en interaktionsmodell som fått fäste på många skolor i Malmö och som används kontinuerligt i olika ämnen och åldrar. EPA bygger på att eleverna, när läraren ställt en fråga/gett en uppgift, får tänka enskilt i 2 minuter. När de två minuterna gått får de diskutera sina tankar i par i 4 minuter och slutligen lyfter man några av de tankar som finns i gruppen (alla) i 8 minuter. Tiderna kan naturligtvis anpassas beroende på frågeställning men det är viktigt att man har tider som ska hållas. EPA kan med fördel kombineras med olika typer av stöttande bilder/modeller/mallar eller liknande.
På våra kurser och i våra praktiknära insatser arbetar vi med att tillsammans prova olika interaktionsmodeller för att sedan prova dem i elevgrupperna. Fler interaktionsmodeller finns beskrivna i litteraturen ovan, se även länk.
Länkar:
Litteratur för kollegialt lärande kring språk- och ämnesutveckling