Jag hämtar ofta uppslag av andra och till exempel av Anna Kaya här: http://nyisvenskaskolan.blogspot.se/2014/03/quick-fix-till-sprakutvecklande.html. Inspirerad av hennes inlägg om att i undervisningen skapa variation och balans mellan att tala, lyssna, läsa och skriva tänkte jag beskriva hur vi i förberedelseklassen under en lektion kan jobba med språkutveckling i fokus:
Vi utgår ofta gemensamt för att utifrån en bild eller ett filmklipp väcka orden som finns där inne någonstans till liv. Idag handlar artikeln om Ahmed och hans åsna som lärt sig hoppa över hinder.
Bilder är ett bra verktyg när vi pratar om språkutvecklande undervisning, eftersom de sätter igång tankar och får eleverna själva att söka efter orden och vilja formulera sig. Här tittar vi först på en artikel med bild och rubrik från 8 sidor (som för övrigt är en tidning innehållande ypperliga och lagom lättlästa artiklar) för att locka fram tankar och språk. -Vad tror ni att texten handlar om? är frågan. Det är nu eleverna börjar prata och resonera kring artikelns innehåll, främst utifrån bilden och rubriken; här bygger vi upp den viktiga förförståelsen. Alla får också kortskriva något kring vad de ser på bilden eller vad de tror artikeln handlar om. Det är sedan viktigt att lyssna när kompisar läser upp vad de har skrivit.
Kortskrivningen blir kul, enkel och formativ! Här ser man den grammatiska utvecklingen hos eleven som formulerar en mening innehållande en bisats.
När vi har byggt upp vår förförståelse och skrivit ord och begrepp utifrån vad vi tror att artikeln handlar om börjar vi läsa om Ahmed och hans åsna. Ibland läser jag först och elever antecknar stödord. Lika ofta läser eleverna högt.
Nu är det dags för enskild närläsning. En användbar lässtrategi är att stryka under tre viktiga meningar, för att sedan göra om dem till frågor till på texten. Att omformulera texten till frågor blir förresten både en lässtrategi och en grammatikövning. Frågorna får de snart läsa upp och ”förhöra” sina kompisar med. Det går strålande när man frågar varandra och alla har ju plötsligt, under en rätt kort stund, blivit experter på denna artikel om Ahmed och hans åsna.
Till slut vänder vi artikeln upp och ner och sammanfattar vad vi kommer i håg av artikeln i våra röda skrivböcker.
Eller till slut är ju fel att säga, eftersom vi alltid halkar in på något där vi kan ta vid nästa gång.
Den här gången kommer vi in på uttryck med djur (envis som en åsna) och också på djur i största allmänhet. Vilket i sin tur får oss att längta ut i naturen. – Att planera en utflykt, som kanske inkluderar djur- det kommer bli vårt nästa arbetsområde. Det känns ju rätt så passande den här tiden på terminen, eller hur…..!
Vi fångar grammatiken i stunden som dyker upp.
Ahmeds åsna leder oss in andra djur. Vi blir sugna på att planera en utflykt! Det får bli nästa gång.