Textremsorna skapar engagemang.
Vårt arbete med olika texttyper fortsätter…
När vi hade blivit varma i kläderna kring sagan om Hans och Greta, var det dags att klippa sönder den. För att sedan lägga i rätt ordning igen. Den här gången var det vårt nytillskott, min sva-kollega Albulena, som hade tagit sig tiden med textremsorna. För lite pyssel är det ju allt med att tillverka och hålla reda på remsorna. Men det brukar vara värt det; ofta blir det en givande stund med praktiskt arbete kring förståelse, textbygge och grammatik. Så även denna gång.
Textbygge pågår. – Hur var det nu igen…?
När vi jobbade på ordnivå blev det nästan för mycket tyckte en del. Men snart kom någon på. -Verben, vi börjar med att lägga alla verb för sig! Och ja, har man kommit så långt att verben är på plats, då är det mycket som går på räls därefter.
-Var är verben? De ack så viktiga verben…
Både jag och eleverna är oerhört glada över att Albulena, som förutom svenska kan albanska, har kommit till oss. Det känns som om vi tillsammans kan utföra stordåd…. Och visst behövs hon verkligen, med tanke på att vi just nu har tagit emot flera nyanlända elever i årskurs 5-8. På halvtid har vi också därför Zinab hos oss nu. Att Zinab kan arabiska är en stor tillgång för många av oss i flera sammanhang, till exempel när vi behöver kartlägga. http://www.skolverket.se/bedomning/bedomning/kartlaggningsmaterial
Albulena, Zinab och alla våra härliga elever- flerspråkigt och dynamiskt blir det!